Plantera pioner, helst på hösten

Plantera pioner
Artikeln innehåller affiliatelänkar

Hösten är bästa tiden att plantera pioner i trädgården eller att skaffa sig mer fägring genom att dela sina favoriter. Det är en också en bra tid för att plantera pioner som är äldre och behöver föryngras.Plantera pioner som är barrotade och i vila i september. Krukodlade pioner kan planteras närsom. Lite nattfrost gör inget eftersom pionknölen ligger skyddad under några centimeter jord.

Plantera pioner på rätt ställe

Välj en solig, eller halvskuggig plats för längre blomprakt, och inte för nära buskar och träd som stjäl vatten. Undvik att plantera pioner på en plats där det tidigare funnits sådana, eller byt ut jorden helt. Jorden ska vara djup, näringsrik och något lerblandad, samt väldränerad. Gräv bort fleråriga ogräs och gör en 30 cm djup grop. Bottna med ett lager gödsel eller kompost, fyll på med jord blandad med en näve benmjöl.

”Ögonen”, de nya skottanlagen, ska inte ligga djupare än 5-6 centimeter ner i jorden, annars kan pionen blomvägra. Plantera pioner med ca en meters mellanrum, gärna mer för buskpioner. Plantera inte heller en buskpion för nära huset, eftersom den blir yvig.

Plantera pioner

Dela din pion – plantera på flera ställen

För att bibehålla blomning är det klokt att inte rota upp en välmående pionplanta. Dock är delning både ett bra sätt att föryngra ett stort exemplar, och att få fler plantor. Pioner klarar bäst en flytt eller delning om den sker i september. Lämpligast är att på plats i rabatten att gräva bort ena halva och låta andra halvan vara kvar. Man delar alltså plantan när den är planterad, genom att ta en bit av roten med “ögon”.

Är den uppgrävda halvan stor kan du skära isär den så att det blir bitar med tre eller fler ögon.  Klipp av blasten ett par cm upp för att undvika uttorkning och ta bort taniga smårötter. Låt snittytorna torka i skugga några dygn innan du återplanterar i förbättrad jord.

Välj rätt växter till trädgården

Olika pionsorter

Pionen är ett släkte med ca. 30 arter, varav de flesta är örtartade perenner som helt vissnar ner under vintern. De stora, försommarblommande pionerna är vanligen hybrider, och det är svårt att se skillnad på lukt-, bond- och bergpioner. Men det går ofta att lukta sig fram till vilken som är vilken. Buskpionen är vedartad och fäller bara sina blad på vintern.

LuktpionPaeonia lactiflora, odlas knappast numera, men det finns tusentals namnsorter. Blommorna kan vara allt från enkla, halvfyllda och ”tofsiga” till mycket tätt fyllda med härlig doft. Färgskalan sträcker sig från vitt via olika nyanser av rosa till rött, många med inslag av flera färger. Höjden varierar, från 60 – 100 cm. Blomningstid juni-juli.

BondpionPaeonia festiva, är numera sällsynt som ren art. Något lägre ca. 30-60 cm hög och bredväxande. Blommar i början på juni. Mycket härdig, upp till zon 8.

Lite ovanligare pion

BergpionPaeonia officinalis, en mycket gammal trädgårdsväxt och namnet som Linné som gav till alla pioner som odlades på den tiden. Det finns några få namnsorter som blommar i maj-juni och blir ca 60 cm hög.

Hybridpion, den stora gruppen som är korsningar mellan flera arter. De tidigaste av dessa blommar i slutet av maj och de senaste vid midsommar. En hybrid uppstår då pioner av olika rena pionarter korsas med varandra. Om man vidarekorsar en sådan hybrid med en annan hybrid, uppstår en megahybrid, även kallad en ädelpion.

Buskpioner (kallas ibland trädpioner), Paeonia suffruticosa, vedartade plantor som tappar sina blad på vintern. Blommar i början av juni till midsommar. Härdiga till zon 4-5. Höjd 1-2 meter.