Artikeln innehåller affiliatelänkar
Mormorsblommor kallas de perenna växter som funnits som inslag i svenska trädgårdar sedan länge, bland andra aklejor, stockros, stormhattar, pioner och lupiner. Idag är de fortfarande populära både för sin skönhet och för att de är mycket tåliga.
Sök hos Trädgårdstanten
Traditionella mormorsblommor
Dessa hade man gärna i sin trädgård eller runt torpet redan på mormors tid, och som de överlevare de är står många av de gamla plantorna fortfarande kvar idag och blommar rikligt år efter år. Hittar man en övergiven stuga ute i skogen kan man vara nästan säker på att finna ett par plantor som överlevt där utan minsta skötsel på många år.
Men man måste inte alls ha ett gammalt rött torp i skogen med stora böljande blomsterhav för att mormorsblommorna ska komma till sin rätt. Det finns sorter i alla möjliga former och en ståtlig stockros gör sig precis lika bra mot en stram funkisfasad, som en stor välkomnande pion i ensamt majestät innanför trädgårdsgrinden.
Mormorsblommor kräver knappt skötsel
Förutom att mormorsblommorna är tåliga och kräver minimalt med skötsel, så tilltalar de med sina varierande former, fina bladverk och blommor i allt från skiraste vitt till intensivt mörk purpur. På mormors tid var inte form och komposition av rabatterna det viktiga, utan istället att man hade blommande fägring genom hela trädgårdssäsongen. Rabatterna skulle tilltala ögat från tidiga maj till första frosten, och med sina olika höjdpunkter är därför en blandning av det vi kallar mormorsblommor perfekt för varande skönhet.
På våren och tidiga försommaren står tovsippa, gullviva, löjtnantshjärta och liljekonvalj i blom. De följs av fänrikshjärta i maj och under försommaren blommar dagliljor, iris, kantnepeta och pioner. Så småningom fyller lavendel, stjärnflocka, malva och rosenstav på i blomsterprakten. Ju längre sommaren fortgår desto mer högresta blir perennerna och riddarsporrar, stockrosor och stormhatt har hunnit sträcka på sig ordentligt. Framåt hösten blommar aster, höstflox och kärleksört. De sista mormorsblommorna ger sig inte förrän frosten tar dem.
Mormorsblommor brer ut sig
På mormors tid var alltså inte kompositionen av växter så viktig som den ofta blir i dagens trädgårdsdesign. Man såg istället till varje enskild växts bästa vad gällde placering och förutsättningar. Man planterade med väl tilltagna planteringsavstånd, så att växterna fick möjlighet att utvecklas på sitt naturliga växtsätt. Idag lockas man ofta att sätta plantorna betydligt tätare för ett snabbare resultat, men det är värt att ha lite tålamod och tänka på att mormorsblommorna med tiden breder ut sig.
Så tar du hand om mormorsblommor
Mormorsblommorna är lättodlade och tåliga och när de väl har etablerat sig är de nästan skötselfria. Givetvis behöver äldre plantor viss omsorg, men ansa och klipp inte för mycket. Vill man skapa intrycket av en gammeldags mormorsträdgård ska rabatterna inte se arrangerade ut. Låt växterna växa in i varandra och låt de som vill flytta runt genom att självså sig från säsong till säsong. Lite får man rensa på våren, men naturen gör ofta själv ett fantastiskt designjobb. Ogräsrensning är som med all plantering viktigt i början när man har anlagt en ny rabatt. Så småningom kommer mormorsblommorna att ta över och bilda täta rabatter där inte ogräs ges något utrymme. Mormorsblommorna kräver det inte, men uppskattar om man tillför kompost på våren och ger en giva gödsel då och då. Under varma och torra perioder behöver man vattna mormorsväxterna för att de ska fortsätta blomma praktfullt. .